Vi lämnar huvudstaden Bogotá för en dagsutflykt till Villavicencio, en liten stad på Colombias östliga slätt. Vi åker med Roberto, en agronom i 50-årsåldern med många års erfarenhet av arbete med jordbrukspolitik och myndighetsarbete. Han är glad och pratsam och så småningom inser jag att han varit med i många viktiga händelser i Colombias historia.
Roberto har fått i uppdrag från regeringen att ta fram ett förslag på ändringar till lagen 970, som styr hur fröer tas fram, används och säljs. Lagen är en modell för certifiering och patent av fröer enligt globala standarder som ingår i frihandelsavtalet med USA. I princip innebär det att endast certifierade fröer får användas för kommersiella syften och att ett antal krav ska uppfyllas för att individer eller organisationer ska kunna certifiera egna fröer. Lagen har fått hård kritik från miljöaktivister och bonderörelsen i Colombia. De hävdar att 970 är framtagen för att gynna stora multinationella och colombianska företag samtidigt som den drabbar Colombias småbönder, som saknar resurser för att certifiera sina produkter. Resultatet är att småbönderna konkurreras ut av stora företag och kriminaliseras av staten. För några månader sedan förstördes flera ton ris som enligt lag 970 producerades olagligt i byn Campo Alegre i södra Colombia. Idag fortsätter staten att konfiskera och förstöra fröer i hela landet och flera jordbrukare har åtalats.
Roberto har bjudit in oss till ett möte med en fröproducent i Villavicencio. Han vill samla in olika åsikter och tankar om lagen innan han formulerar sitt förslag. Vi åker genom Andernas östra bergkedja för att komma till Villavicencio. Landskapet är vackert och dramatiskt, ett hav av berg följt av slättens hav av land. Under den 2 timmar långa resan åker vi förbi små samhällen, jordbruk och skog.
Framme i Villavicencio möter vi Néstor. Han är agronom och forskare inom ris. Han äger ett familjeföretag som utvecklar och säljer risfröer till jordbrukare i nästan hela landet. Han tycker att det är ett stort problem att lagar som 970 skrivs av politiker med ekonomiska intressen. De borde i stället lyssna på tekniker och forskare som förstår jordbruket och de konsekvenserna som de lagarna kan ha i miljön, ekonomin och samhället. Han tycker att lagen måste ta hänsyn till olika produkters förutsättningar och egenskaper. Till exempel tycker han att de produkter som ursprungligen kommer från Colombia inte bör omfattas av den typen av certifiering.
Néstor berättar om ytterligare ett perspektiv när det gäller riset, klimatförändringen. Dagens ris klarar inte längre jordens stigande temperaturer. Redan nu är det kris i Asien, till exempel. Néstor forskar idag för att ta fram ett frö som kan klara klimatförändringarna, så att risproduktionen i världen inte hotas. Som forskare och fröutvecklare tror han på samarbete mellan myndigheter, forskare, företag och jordbrukare. Men det är problematiskt när staten favoriserar stora frötillverkare och skapar monopol över fröbanker. Det finns en risk med stora företag som Monsanto som utvecklar genmodifierade fröer utan att någon har koll på vad de håller på med. Enligt Néstor måste man vara generös och samarbeta. Viktigast är att vi alla ska kunna producera ris av bra kvalité som befolkningen kan äta.
Vi lämnar Néstor och åker tillbaka till Anderna och huvudstaden. Vi har lärt oss mycket och fått många intryck. I bilen tänker jag på Robertos uppdrag, som han beskriver som ”den bästa julklappen han kunde få i år”. Samtidigt uttrycker han sin oro över hur det ska gå till. Jag tänker på Colombia, ett land där det mesta går att odla, där det finns gott om vatten, olja, guld och mycket mer. Ett land med rikedom som alla vill åt och där stora makter har en stor påverkan i landets styrning. Ett land som just därför har drabbats av mer än 60 år av krig. Hur kan lagarna, istället för att exkludera och kriminalisera de svagaste, finnas för att se till att hela befolkningen utvecklas och miljön skyddas?
Jag ser fram emot att läsa Robertos förslag i januari.
/Natalia
Frihandelsavtal i Colombia 