Känslor, engagemang och hot

Det har snart gått en vecka sedan vi anlände till Colombia och det finns mycket att berätta. Vi har träffat politiker, forskare, bönder, aktivister och andra som alla har åsikter om frihandelsavtalen med USA och EU.

Det märks att det är en het fråga här. Det är starka känslor när man partar om frihandelsavtalen och många har varit med i strejkerna och demonstrationerna mot dem. Överallt på väggarna i Bogotá är det sprejat saker som ”Frihandelsavtalen äter upp oss”, ”Vi stödjer jordbruksstrejken”, ”Idag tar de våra fröer – i morgon vårt vatten” och ”Monsanto – ut ur Colombia!”.

Graffiti på en vägg i Bogotá

Ett av de starkaste mötena hittills var med Ruby. Hon är aktivist i kvinnorörelsen för internflyktingar och berättade om hur kvinnor utsätts i konflikten i Colombia. Många våldtas, förtrycks och utsätts för våld i familjen eller av militärer och poliser. Andra blir ensamma kvar med barnen när deras män blir dödade eller fängslade.

Ruby blev själv tvungen att fly när paramilitärerna en dag stormade in i hennes familjs hem och tog över deras mark. En traumatisk upplevelse som hon delar med över 5 miljoner andra flyktingar i Colombia. Många bor idag i misär i städerna.

Så vad har då det här med frihandelsavtalen med USA och EU att göra? Konflikten i Colombia har ju funnits långt innan de skrevs på. Ja, men det som internflyktingarna vill är att komma tillbaka till sin jord och få odla och leva ett värdigt liv på landsbygden. Samtidigt går det jättedåligt för bönderna som lever kvar på landsbygden. Billigt kaffe, ris, kött och mjölk importeras från bland annat USA och bönderna vittnar om att det nästan är omöjligt att leva på ett litet traditionellt jordbruk.

Så vad ska då flyktingarna leva av om de väl når sitt mål och får tillbaka sin mark på landsbygden? Hur ska det bli möjligt för dem att leva på små familjejordbruk när bönderna som bott kvar i generationer har svårt att sälja sin mat till ett värdigt pris?

Vi lyssnade till Ruby i över en timme och hon berättade hur hon ständigt lever under hot för att hon är politiskt aktiv. För 20 år sedan var hon aktiv i vänsterpartiet Unión Patriótica, ett parti som bokstavligen i princip utrotades. Över 5000 politiskt aktiva mördades på 80- och 90-talet och Ruby var en av få överlevande.

När vi lämnar henne och går ut på gatan i Bogotá står hon kvar innanför porten. Hon väntar på sin eskort. Än idag är hon ständigt hotad för sitt engagemang för flyktingar och utsatta kvinnor i Colombia.

/Kerstin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s