Etikettarkiv: bönder

Alla känner någon som drabbas

Innan jul åkte vi till Medellín, där jag växte upp. Efter att ha lämnat väskorna hos pappa gick Kerstin och jag till min bästa väns hus, som ligger nära pappas. Vi satt i hennes vardagsrum med ett glas guavajuice i handen och jag började berätta om vårt arbete. Jag pratade om de intervjuer vi gjort med potatisodlarna i Boyacá, om böndernas oro och svårigheter att leva på jordbruket. Då berättade min vän att hennes kusiner på landet också har stora ekonomiska problem. De har alltid försörjt sig på jordbruket men nu har de svårt att sälja sina produkter. Antingen är de tvugna att sänka priset så mycket att de förlorar pengar eller så är det ingen som är intresserad av att köpa. De har redan fått sälja kossorna. Jag tänker på när vi var barn och hälsade på dem. De bor i ett gammalt hus på en bergstopp från vilken man ser långt ut i horisonten. Jag minns trädgården och odlingarna med lite av allt möjligt, den lilla floden längst ner på berget som hördes från huset och där vi badade. Jag minns den hemlagade maten på öppen spis som doftade och smakade fantastiskt. Jag minns också att jag tyckte att de levde ett drömlikt liv.

Jag frågade min vän vad de tänker göra, om de kommer att behöva sälja och flytta. ”De vet inte vad de ska göra, men de kan inte sälja tomten. Ingen skulle köpa den. Hur som helst vill inte de flytta heller, de har ju alltid bott där och de skulle aldrig trivas i stan. De vill inte vara något annat än bönder”, sade hon.

Min pappa, min syster och flera andra berättade liknande historier. I Colombia har alla en släkt eller bekant som håller på med jordbruk. Problematiken rör alla på något sätt. Och när folk på stan diskuterar med mig om böndernas situation är det sorg, oro och upprördhet som kommer fram. Men ingen vet hur detta kan lösas.

/Natalia

Annonser

Bönderna som blivit olagliga

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klockan är kvart i sju på morgonen när vi knackar på hemma hos Gloria och Otoniel. Det var bara den här tiden de hade möjlighet att prata med oss, för sen måste de skynda sig ut och jobba på fälten. Potatisen och majsen ska skördas.

Det är en vacker morgon och ett vackert landskap. Morgondiset breder ut sig över de gröna kullarna och det är fortfarande lite kyligt här uppe på 2 800 meter, så här innan solen kommit upp ordentligt.

På fälten växer det bra. Majs, potatis, pumpor, jordgubbar och grönsaker. Natalia och jag tittar på varandra och säger: ”Jo, vi är i paradiset igen”.

När vi kliver in i huset står Gloria i köket och tar bort skum från mjölken som hon just hämtat från deras ko som står med sin lilla kalv bakom huset. De delar bakgården med några höns, ett par får och några hundar och katter. Allt är lite för fint för att vara sant.

Gloria sätter sig i trädgården och plockar bort torkade korn från majskolvar. De ska bli fröer till nästa sådd.

”Jag väljer ut de bästa kornen till fröerna”, säger hon. ”Men det är ju egentligen olagligt”.

Ja, det Gloria sitter och gör där i trädgården strider mot lagen om fröer som infördes i samband med frihandelsavtalet med USA. Gloria och andra småbönder är förbjudna att spara, byta och sälja sina egna fröer. Gör de det riskerar de att hamna i fängelse. Anledningen är att fröer som lagras, byts och säljs måste vara certifierade. Och det är en lång process med massor av kostnader. Så om en bonde som Gloria ska vara laglig så får hon lov att köpa sina fröer från jätteföretag som Monsanto och Cargill. Företag som av en händelse är från USA.

”Men vi är inte rädda för att hamna i fängelse. Vi har lärt oss att vi måste spara våra fröer för framtidens generationer. Så det tänker vi göra”, säger Otoniel stolt. Sen lägger han till: ”Dessutom är de dyra de där Monsanto-fröerna”.

När lagen om fröerna blev känd i Colombia och det visade sig att småbönder faktiskt straffats för den, då blev det stora demonstrationer runtom i landet. Under augusti och september protesterade tusentals människor. De stängde av vägar, strejkade och demonstrerade. Till slut sa regeringen att de skulle frysa lagen och se hur de kunde göra om den för att den inte skulle drabba småbönder som Gloria och Otoniel. Demonstrationerna upphörde och förhandlingar satte igång mellan bonderörelserna och regeringen.

Nu har det visat sig att bönder även efter demonstrationerna blir straffade, i motsats till vad regeringen lovade. Men Gloria och Otoniel tänker ändå jobba vidare med sina fröer. De är fast beslutna om att det är de som gör rätt.

Men frölagen är inte det enda problemet. Gloria och Otoniel berättar hur svårt det har blivit att leva av jordbruket. Potatisen och majsen säljs alldeles för billigt, vete och havre har de tvingats sluta odla och den lokala mjölken har konkurrerats ut av importerad mjölk och mjölkpulver. ”Storföretagen lyckas föda upp kycklingar på några veckor och grisar på några månader. För oss tar det år. Det är omöjligt att konkurrera med deras gifter och hormoner”, säger Gloria.

Jag frågar Gloria och Otoniel om de aldrig har funderat på att använda gifter eller hormoner för att kunna konkurrera på den internationella marknaden. Båda skakar bestämt på huvudet. ”Nej, det är ju mat vi håller på med! Vi vill ju inte att vi själva och andra ska dö i förtid”, säger de. Dessutom är det förstås dyrt.

Gloria och Otoniel ser hur grannar tvingas ge upp och flytta till stan. Men i stan är livet svårt och många av de som kommer från landet tvingas leva på gatan eller jobba med att gå runt och sälja plastpåsar, telefonsamtal eller prylar på gatorna. Dit vill inte Gloria och Otoniel.

När vi lämnar deras hus med magen full av hemmagjord ost och varm choklad är det någonting som gnager i mig. Jag har sällan träffat människor som lever så bra. De bor i ett paradislandskap och de har massor av ekologisk och närproducerad mat, goda grönsaker och färsk mjölk. De förstör varken för naturen eller för någon annan människa.

Det är ju precis så som människor borde leva! Ändå är det de som hamnar i marginalen. Det är de som lider av alla siffrorna i rapporterna. Det är deras mat som konkurreras ut av importerad genmodifierad majs och mjölkpulver. Gloria och Otoniel har blivit en del av världsmarknaden, vare sig de vill det eller inte. En marknad där sådana som dem står som förlorare. Ja, de har ju till och med blivit olagliga! Hur har det blivit så här?

/Kerstin

Gloria och Otoniel sitter i trädgården och plockar med majsen.